VALPNINGEN: När tempen går ner till under 37 så är det ett tecken på att valparna är på gång. När tempen vänder uppåt igen sätts öppningsstadiet igång och inom ett dygn sker valpningen.
Majoriteten av alla valpningar är komplikationsfria och de flesta tikar klarar av förlossningen på ett utmärkt sätt.
Det är ändå viktigt att man finns där till hands om något skulle gå fel eller tiken behöver hjälp. Tikarna känner sig oftast tryggare om matte eller husse finns i närheten.

Valpningarna kan variera betydligt och vara olika från gång till gång eller från tik till tik.
När fostren är färdigutvecklade frisätts hormonet (kortikosteroider) från deras binjurar som signalerar till tiken att förlossningsarbetet kan starta. Östrogen frisätts som stimulerar produktionen av prostaglandin som i sin tur stimulerar äggstockarna till frisläppning av relaxin. Relaxin och östrogen mjukar upp ligament och förlossningsvägar så att fostren kan passera.

Livmodermunnen som normalt är ca. 1mm. ska vara minst 4-5 cm bred för att valparna ska kunna komma ut. Väggarna i slidan mjukas också upp. Prostaglandin  verkar också på äggstockarna så att produktionen av progesteron avtar på hypofysen i hjärnan så att oxytocin frigörs så att livmodern kan dra ihop sig och pressa ut valparna.

Öppningsstadiet inleder valpningen och kan vara allt från 4 timmar till 36 timmar. Då förbereder sig tiken för att föda, hon är orolig, hässjar och skakar. Skakningarna beror på den låga kroppstemperaturen.
Tiken krafsar och bäddar.

Utdrivningsstadiet är nästa steg, då har tiken synbara krystvärkar, det är då valparna föds fram. Det är mycket olika hur lång tid det tar att föda fram valparna. Det är olika från valpning till valpning, ibland kan det vara bara några minuter mellan valparna ibland flera timmar. Om tiken bär på en stor kull kan hon ibland behöva vila några timmar mellan de första och sista valparna. Ibland kommer moderkakan samtidigt som valpen eller också senare. Modern vill gärna äta upp dem, vilket är nyttigt för henne för de innehåller viktiga näringsämnen, men man brukar bara låta dem äta upp ett par, annars finns risken för att de får diarré...

Det är viktigt att valparna får i sig råmjölken (den första mjölken)  den innehåller förutom näringsämnen även andra ämnen (immunoglobuliner)
som bidrar till att stärka valparnas immunförsvar. Första dygnet har valpens tarm lättast att ta upp detta ämne.

Tiken har sedan avslag som kommer från livmodern som håller på att läka. Detta håller på i några veckor, samtidigt som livmodern drar ihop sig.

Valpens första veckor: De närmaste dagarna efter födseln ägnar valparna åt att äta och sova. De ökar snabbt i vikt.
Valparna har till en början svårt att reglera sin kroppstemperatur. Det är därför viktigt att det är relativt varmt i valplådan och att liggunderlaget är torrt. Valparna får värme av tiken och när de ligger själva i lådan kryper de ihop i en hög för att hålla värmen.
Så länge valparna bara diar tiken så är det hon som sköter om dem, slickar dem rena. Under första tiden är denna stimulans nödvändig för att valparna ska kunna göra ifrån sig.

När valparna föds så är både öron och ögon slutna. Ögonen öppnas gradvis vid åtta till fjorton dagars ålder. Men det tar ytterligare någon vecka innan de kan fästa blicken ordentligt.
är valpen föds är öronlapparna tjocka och hörselgångarna slutna. Även hörselgångarna öppnas gradvis och man räknar med att valpen kan höra vid två veckors ålder.

Valparna har tre olika utvecklingsstadier. Den första är den nyfödda fasen och varar under tiden 0-13 dagar.
Den motoriska förmågan är ganska begränsad hos valpen. De kan kravla sig fram långsamt och valpen rör sig i cirklar eller halvcirklar.
Kontrollen behöver valpen också vid mjölktrampet under diandet.
Trots att valparna inget hör, låter de en hel del.
Förmodligen överför de viktig, omedveten information till tiken vilket påverkar hennes omvårdnadsbeteende.

Luktsinnet är inte färdigutvecklat men däremot fungerar delar av smaksinnet. Man har gjort tester som visar att de kan välja vad de vill äta. Glasstavar har doppats i olika vätskor och valpen suger intensivt på stavar som doppats i mjölk eller köttsaft men drar undan huvudet om staven smakar beskt eller surt.

Känselsinnena i huden - beröring, tryck och smärta fungerar relativt väl.
Särskilt känslig är valpen för beröring i ansiktet eller på tassarna vilket är viktigt i sökandet efter tikens spenar.
 

Nästa fas är övergångsfasen: 13-20 dagar.  När ögonen öppnas börjar en dramatisk utveckling i valpens liv.. På en vecka förändras den från att till synens vara helt ovetande om sin omvärld till att börja visa grunden till den vuxna hundens beteenden. Förmågan att ta emot och reagera på sinnesintryck från omvärlden ökar snabbt.

Ögonen fungerar inte som hos den vuxna hunden än. För att synen ska fungera perfekt måste bland annat pupillreflexen, ögats muskler, näthinnan, synnerven och syncentrum i hjärnan vara färdigutvecklade.
Efter några dagar fungerar pupillens sammandragning vid starkt ljus.
Valpen kan följa rörliga objekt, till exempel syskonen med blicken.
När man lyfter dem flackar blicken fram och tillbaka som om de försöker fixera olika föremål i omgivningen.
Troligen ser de skugga och ljus, kontrastförändringar och rörelser men det är tveksamt om de ser några detaljer.
Näthinnan och synnerven börjar likna den vuxna hundens först under fjärde till femte veckan.
Man har mätt den elektriska aktiviteten i hjärnans syncentrum med EEG och det visar sig att den liknar den vuxna hundens mönster först vid sju till åtta veckors ålder.

Det enklaste sättet att kolla om valpens hörsel fungerar är att se när valpen börjar rycka till vid kraftiga ljud som handklappning.
Sen vet man inte riktigt när hundens hörsel är färdigtutvecklad så att den kan höra alla nyanser..

Den motoriska utvecklingen: Under denna period börjar valpens nervmuskelkontroll över bakbenen att komma ikapp utvecklingen av frambenen, vilket gör att valpen börjar kunna gå.
Utvecklingen av dessa sensoriska signaler från musklerna och in mot centrala nervsystemet börjar komma ikapp de motoriska signalerna ut till musklerna. Detta är en förutsättning för att rörelserna ska kunna fininställas.

En annan viktig mognadsprocess mot slutet av denna period är att de första tänderna börjar spricka fram, hörntänderna i överkäken.
Man ser att valpen börjar tugga på saker i sin omgivning.

Valpen börjar vifta på svansen i olika sociala situationer och man kan se att den har mera kontroll över sin svans.

Tre veckor: Vid denna ålder börjar valpen att kunna stå och slicka eller lapa i sig mat som är väl uppblött. Det är nu man kan börja med smakportioner.
Finns det möjlighet så börjar valpen gå ur lådan för att göra sina behov.
De klarar att styra denna funktionen själva utan att modern stimulerar med sina slickningar.
Många tikar fortsätter ändå att tvätta och slicka sina valpar ytterligare flera veckor.
Valparna reagerar mer och mer på varandra. De morrar och slåss under lek även om det ser klumpigt ut. De mognadsprocesser och den träning som behövs för att rörelsemönstren ska likna vuxna hundar tar tid.

De första ordentliga rädslereaktionerna vid ljud och synretningar börjar uppträda. Valpen rycker till och drar sig undan.

Temperaturregleringen börjar att komma igång, vilket visar i att valparna börjar ligga mer utspridda i valplådan.

Inlärningsförmågan: Studier har gjorts och man kan konstatera att vid denna ålder så sker en märkbar förbättring. Valpen lär sig koppla ihop vissa ljud med olika händelser.

Man kallar också den här perioden för socialiseringsfasen. Valpen lär sig känna igen sina artfränder och övriga sociala kompisar - människor, kanske även andra djur i sin omgivning. De lär sig att samverka med dem i sina beteenden.
De sociala erfarenheter som en valp gör under sina två första levnadsmånader har stor betydelse för dess vidare utveckling.
Flertalet försök har gjorts i detta ämne och valpar har fötts upp under olika experimentella förhållanden.. Bland annat har det visat sig att valpar som inte haft kontakt med människor under sina första 14 veckor blev mycket svåra att handskas med. De var rädda för människor och gick inte att dressera med större framgång.
I denna period är det därför ytterst viktigt att man börjar handskas med valparna mycket så att de blir bra och sociala sällskapshundar.